– Det viktigaste är att angripa problemet vid dess källa, och här kommer ny teknik in, säger han.

Jan Johansson har i många år arbetat med arbetsmiljö och säkerhet i gruv-, stål och byggindustrin och bland annat forskat inom områden som arbetsmiljöplanering, arbetsplatsutformning och industrisociologi.

Han tycker att Sverige, tillsammans med Danmark och Finland, ligger långt fram när det gäller att förebygga arbetsplatsolyckor.

– När det gäller de svåra olyckorna så har vi haft en positiv utveckling sedan 50-talet. De senaste 10 åren har tyvärr den positiva utvecklingen planat ut, och vi har legat på ett femtiotal dödsfall varje år, och i byggbranschen ökade det till och med förra året. Så kan vi ju inte ha det. Något måste göras.

Läs undersökningen som Novus gjorde på uppdrag av Mobilaris Industrial Solutions där syftet med undersökningen var att få djupare insikter och förståelse för frågor kring säkerhet och effektivitet i produktionsmiljö.

Och vad anser du behöver göras? Vilka är de största utmaningarna för att göra verklighet av nollvisionen av allvarliga olyckor?

– Det krävs ett arbete på många plan, där det viktigaste är att angripa problemet vid dess källa. Här kommer ny teknik in, i första hand genom ändrade produktionsmetoder för sådant som genererar risker, exempelvis arbete på hög höjd, fallande föremål, klämningar och kollisioner. Om inte det går får man forma system som varnar för dessa risker, innan en fara uppstår. Det kan handla om att arbetsplatsen delas in i zoner med särskilda säkerhetskrav innan man får tillträde, eller varningar för hängande laster och rörliga föremål.

Ledningens engagemang viktig

Jan Johansson tycker också att det handlar om att skapa en god säkerhetskultur, att företagets ledning visar engagemang och tar frågan på allvar.

– Det räcker inte att forma regler och rutiner och sedan skylla på att de anställda inte följer dem. Man måste tänka ett varv till och fråga sig varför man inte följer säkerhetsrutinerna, och sedan bygga bort de risker som finns, antingen med teknik eller organisatoriska lösningar.

Hur arbetar industriföretag med dessa frågor idag?

– Den positiva utvecklingen under förra seklet är i stor utsträckning ett resultat av bättre och säkrare produktionsteknik, men företagen har också under lång tid arbetat för att införa ett ökat säkerhetsmedvetande, det vill säga skapa en säkerhetskultur. En skärpt lagstiftning med höga straffsatser har också bidragit, men nu verkar det som man nått vägs ände och det behövs ett nytänkande.

Vilka är de största riskerna för olyckor?

– Det varierar från bransch till bransch, men halk- och fallolyckor ligger alltid i topp. När det gäller de svåra olyckorna, sådana som leder till dödsfall, handlar det oftast om fall från hög höjd, träff av ett föremål eller klämning – alltså händelser där stora energimängder finns samlade. Trafikskador, både på arbetsplatsen och mellan arbetsplatser, får ofta allvarliga konsekvenser.

Hur kan man bygga in säkerhet på industrianläggningar?

– Det är viktigt att proaktivt varna för risker, för att kunna förhindra olyckor. Jag tror att exempelvis AR- och VR-teknik kan vara ett intressant sätt för att presentera risker. Man kan gå en virtuell skyddsrond redan på projekteringsstadiet för att eliminera risker.

– När produktionen är i gång finns möjlighet att simulera farliga arbetsmoment innan de utförs. Det kan till exempel gälla en omfattande reparation som man inte har erfarenheter sedan tidigare.

– En bakomliggande orsak till många olyckor är tidspress och stress. Här kan även bättre planeringssystem och beslutsstödlösningar bidra till en lugnare miljö.